Stilla natt, heliga natt.
Mörkret flyr.
På en renskinnsklädd stock, under en ullfilt satt vi stilla och hypnotiserades av de dansande lågorna. Den kompakta väggen av mörker visste att hålla sig på avstånd och inte störa. Korven visslade och björkveden knäppte takten. I övrigt var det tyst. Stilla natt.
Nattkalla kroppar fick hetta i brinnande bastu och stearinljusets låga glittrade mot nakna kroppar. Ett snabbt dopp väckte alla sinnen och lockade fram klanger som träden fångade upp. I övrigt var det mållöst. Heliga natt.
Även på berget fanns värmen. Korpens stora vackra ögon mötte oss och hennes bo fick tillfälligt besök av juldoft och skratt. Det finns mycket att säga i rum av frid, och det som inte sades denna gång väntar tålmodigt på nästa. I övrigt var det magiskt. Mörkret flyr.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Som om de ord jag präntade i mitt inre, men inte vågade visa av hänsyn, fått liv genom det jag läser... tack för magiska minnen.
Du skriver så otroligt vackert!
Tack! Men ni förstår säker att det var långt mycket mer magiskt och evinnerligt mycket vackrare än jag någonsin kan klä i ord.
Jag hittade tex inte ord för hur ögon ser ut när de lyser mer än eldens lågor, eller hur det känns att lägga ett förtroende i en varm famn...
Skicka en kommentar