.hon sa, hej hej, hemskt mycket hej!

Juldofterna kryper in under tjocka jackor och nötta sånger når frusna öron. Det är skyltsöndag. Staden är liten så både huvud och tumvanteklädda händer motioneras flitigt i hälsningar till halvbekantingar och gamla kollegor. Men så kommer plötsligt en fram och pratar. En vars barn är bästis med mitt. Själv kan jag inte för mitt liv komma på vad kvinnan heter. Många minuter måste fyllas för barnen blir varma och glada av varandra. Mammorna blir nog bara kallare och kallare ju fler oskyldiga samtalsämnen som avhandlats. De lär nämligen ta slut långt innan barnlekarna.

Och intill mig står han som jag borde presentera. Men jag minns ju inte kvinnans namn så jag kan inte bestämma mig vilket läge som är minst jobbigt. Presentera utan rätt namn, eller inte presentera alls.

Och bloggerskan som jag vet vem hon är. Borde jag ha hälsat istället för att gömma mig bakom staplade halsdukar och tjocka koftor?