Jag har en vän som som är den bästa av vänner. Han är oerhört klok, omtänksam och uppmärksam. Han för mig tillbaka till lugnet när stressen börjar pumpa i blodet. Han bekräftar mig när självförtroendet sviker. Han stryker på kinden när tårarna trillar. Han retas med mig när jag behöver det.
Jag nyper mig själv i armen och skakar förvånat på huvudet när jag tittar på den underbara man som sjunkit ner i min soffa. Han är så otroligt vacker.
Men ibland är han rätt korkad.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
det låter ju gött, det är bra med en sån vän. good for you.
å lite korkade är vi nog alla så det får du ta.
Skicka en kommentar