.singelolycka?

-Så, då är du inte singel längre? Han som frågar känner mig ypperligt för han sveper in hela frågan i en retsam ton. Och mycket riktigt rycker jag tillbaka som om han berättat för mig att jag är döende.

-Eh, alltså. Singel. Jag vet inte. Eh. Du vet att. Och så hänvisar jag till FB. Jag har plockat bort statusen "singel", men inte lagt till nåt om nån relation till nån. Som om det är ett vettigt svar.

Han går skrattande tillbaka till sitt kontor och lämnar mig med svettig panna och skräckslaget hjärta.

Som singel är jag trygg. Jag har ordnat ett liv till mig och E som jag älskar. Inte beroende av nån, men med kärlek i form av vänner och familj på en armlängds avstånd. Skulle någon komma in i mitt liv - i vårt liv, skulle jag vara tvungen att möblera om. Och bara tanken på att röra upp det jag lagt till rätta, förlamar mig. För min erfarenhet av förhållanden gör inte att relationsformen säljer sig själv precis. Snarare - gå in i en relation hel och lämna den som ett vrak!

Jag torkar min svettiga panna och smakar på orden igen. Pojkvän. Förhållande. Tillit. Närhet. Kärlek.