.sexualkunskap för sexåringar

Per, Ida och Minimum. Visst minns ni? En tecknad biologilektion för oblyga föräldrar och vetgiriga barn. Min sexåring vill att jag ska läsa boken igen. Det går bra fram tills uppslaget om hur man gör barn. Där gäller det att inte tänka så himla mycket på att man läser hur pappor stoppar kroppsdelar i mammor bara för att det är skönt.

Och jag är inte ens särskilt blyg när det gäller sånt prat.

Jag begriper inte hur min mamma tog sig igenom boken kväll efter kväll. För det tummade boken som nu ligger i min dotters bokhylla är samma som haft hedersplatsen i min.

Min vetgirighet fick bara näring från den boken. I övrigt var det dödstyst. Jag trodde att bindorna som mamma gömde i ett skåp var blöjor för dockor, och jag minns att jag var fruktansvärt arg för att hon inte lät mig leka med docksakerna i badrumsskåpet.

Jag minns också hur mamma försökte smyga med beställningsblanketten från Elloskatalogen. Cho-san stod det på raden längst ner och när vi frågade fnissade hon bara. Vi fattade såklart inte varför, så vi letade oss igenom hela katalogen, rubrik för rubrik. Jag tror jag kröp ihop under bordet när jag såg vad det var de skulle beställa, så generad var jag.

-man brukar inte bara säga samlag, man kan säga sex också! Förklarar jag för E i ett försök att göra en spontan nyutgåva av boken.

E tittar på illustrationen med rynkad panna.

-och så kan man säga två! För att förtydliga så pekar hon på det två figurerna.

- för man kan väl inte vara sex stycken heller, fortsätter hon.

Hm! Alltså! För att förklara det så krävs en helt annan typ av litteratur som jag inte har för avsikt att visa den här sexåringen. Men det kanske hon gör för sin dotter. Och suckar över vilken moralpanik hennes mamma (dvs. jag) led av.