.att vakna bakom en kylskåpsmagnet

Mitt i mina trygga och standardiserade morgonrutiner så hittade jag spår av något obekant. Den dyrbara masken som jag alltid sätter på mig kändes trång, som om mitt ansikte växt en storlek under natten, eller som att jag av misstag hittat någon annans. Och jag upplevde att den hindrade mitt ansikte från att andas.

Kroppen hörde läpparnas ljudlösa rop. Naglarna fokuserade på fantasier om skarven, fingrarna drömde om att frigöra tystnaden från det formgjutna skalet. Och huden förställde sig känslan av något som skalades av, inte smärtsamt som en sårskorpa eller osäkert som en post-it lapp, utan lika obehindrat som en magnet som lämnar sin yta för att läggas i en låda där saker man tröttnat på förvaras.