I en källare i Sundsvall gömmer sig det som till och med är större än ett köttberg. Men det är tur att det är där han finns, för ovan jord skulle han skymma den blyga vintersolen. Jag lyfte så mycket jag orkade, vilket är ett sugrör spetsat med ett par Cheerios på varje sida, han lyfte en flygel. Typ.
Men det konstigaste med den mänskliga lyftkranen var de genuint vänliga, och nästan blyga ögonen. De sa om och om igen - "men jag är inte så märkvärdig".
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar