Jag är tvångsmässig i en sak, och det är att sjunga med i ALLT! Musik som spelas på radion, från TVn, ur någon annans dator, från grannarnas stereo, som doa-kör till någon annans nynnande. You name it!
Igår sjöng jag mig igenom ett helt Body Combat-pass, medan de andra förstärkte sina sparkar och slag med lite mer passade pow-wow, hi-ya och ka-poff.
Men dottern vägrar att vara medberoende. Hon vrålar rätt ut när jag gör förarsätet till min scen, och ratten till min mikrofon.
-sjung utan att det hörs, skriker hon från baksätet!
Och jag tystnar,
tills jag tvångsmässigt börjar sjunga igen två minuter senare.
3 kommentarer:
En väldigt sund åkomma - var rädd om den, musik & sång är livet!
Vi bär alltså på samma sjuka gen.... det GÅR INTE att låta bli!
Skicka en kommentar