Gathoran har alldeles för mycket verklighet i sina ord för att jag ska kunna hålla det på avstånd. Orden som handlar om kladdiga händer på nakna barn går nästa inte att läsa utan att kokande tjära rinner ner genom ögonen och lägger sig som en brännande klump i min mage.
I ett år uppfostrade jag min dotter i en värld där min omgivning var bländande vacker och allt som var smutsigt var för långt bort för att det skulle störa oss. Men så hände det. Äcklet kröp in över tröskeln och hur mycket såpa jag än använde så fick jag inte bort det. Och allt oskyldigt var för alltid borta.
Det finns inte ett möte mellan min E och en vuxen man som jag inte ställer mig frågan. Det finns inte en offentlig plats i världen där jag inte vakar över henne som en hök, på jakt efter smutsiga blickar som grisar ner min oskyldiga flickas kropp. För jag vet att även en beundrad fadersgestalt kan förvandlas till ett avsytt monster på bara ett isande kallt ögonblick.
Och jag vet förlåt är ett ord med alldeles för många bokstäver ibland.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
4 kommentarer:
Usch det är hemskt att vara budbäraren med det tråkiga budskapet. Men jag tror det är nödvändigt för det finns så många naiva mammor och pappor som tror att världen är fylld av idel kärlek.... Mana kan ju önska men det lär inte förändra pedofilerna...
Kram!
Klart att det måste pratas om. Trots att det skrämmer skiten ur oss, eller kanske just därför. Det är så overkligt. Nästan som om man inte ens vill veta hur så sjuka hjärnor fungerar.
Jag tror inte det är så stor skillnad mellan våra hjärnor och deras. Vi fungerar nog ungefär likadant. Man kan rättfärdiga nästan vilket beroende som helst. Och vilka böjelser som helst. Jag menar, vad är det för skillnad mellan att tillverka eller köpa grejjer som förstör världen för våra ungar och att förstöra deras känsloliv med sex? Man gör så mycket dumt. Kör omkring med bilar, röker, käkar snabbmat, handlar kläder och möbler med flamskyddsmedel, smörjer oss med kemkalier som förstör vattnet... Alltihop kan vi rättfärdiga. Och vem avstår från något lustfyllt vi kan hitta, köpa eller stjäla?
Nä, just det.
Våra hjärnor är såna. Tror jag.
Så det är väl bara att titta in i dem för att förstå pedofilerna. Fast man byter målet för begäret alltså.
Blir ledsen när jag läser inlägget.
Jag vill ändå tro och hålla med Stefan Einhorn i att alla människor föds goda men att vi av olika anledningar, erfarenheter eller påverkan gör handlingar som inte är goda.
Kan jag inte utgå från att alla jag möter i grund och botten är goda skulle allt kännas tomt och hopplöst. Naturligtvis ska vi inte mörka det som händer utan belysa och synliggöra.
Men i mitt sinne kommer jag ändå att försöka tro det bästa om de jag möter tills motsatsen är bevisat.
Att misstänkliggöra alla män som presumtiva pedofiler tror iaf inte jag kommer att resultera i nåt gott.
Jag har själv en dotter och vet inte hur jag skulle reagera om det hände henne nåt men så länge jag kan håller jag fast vid min tanke även om den kanske är något naiv.
Skicka en kommentar