Kanske är detta ett avskedsbrev. Kanske försvinner jag i hettan av flammande samvetslågor under natten, och då möter ni bara en hög av aska när ni tittar in här i morgon bitti.
För saken är den att pengarna som snabbt försvann ner i djupet av min handväska inte är mina. De tillhör aktieägarna. Till mitt försvar säger jag att misstaget var inte mitt. Två par unga ögon såg inte det jag såg, trots att de tittade med öppna ögon.
Borde jag ha harklat mig och sagt det som var uppenbart för mig?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
4 kommentarer:
Men oj...
Vad är det här då? Ett steg in på den kriminella banan? Tänker du gå vidare kan jag nog förmedla kontakter i den undre världen och så småningom introducera dig för en av mina gamla hallickar.
Jag fattar mindre här än hos Lotten.
Men kontakta han med guldbyxorna så ordnar det sig kanske.
Ja, det här var kanske inte mitt tydligaste inlägg tydligen. För tydligen förstod ingen att jag fick mer pengar tillbaka för en vara när jag lämnade tillbaka den, än jag köpte den för. Trots att jag var så tydlig!
Så nu har jag en ny företagsidé. Jag köper saker och lämnar tillbaka dem. Katsching!
Skicka en kommentar