Trots att jag hade all tid i världen så raserade mina planer och jag fick småspringa in i kyrkan. Förblindad av immiga glasögon valde jag en plats längst bak. Under läktaren. Strax bakom en pelare. Knappt hade kören tagit ton förrän jag insåg två saker. Jag ser inget. Jag hör inget.
Fan (sa jag inte för jag satt ju i kyrkan).
Barn! När Jesus sade, låt barnen komma till mig, så la nog lite för många det på minnet. I raden bakom skrek ett barn så att blodet isade sig. På andra sidan gången nötte en annan junior hål i mitt huvud, och på samma bänkrad prasslade en tredje juvel med papper så att mitt skinn krullade sig.
Barn som inte lärt sig att vara tysta ska stanna hemma.
Nog!
Ps. Jag är övertygad om den del av konserten som jag inte hörde var lika fantastiskt som det jag snappade upp när Jesus alla barn, under ett försvinnande kort ögonblick, var tysta samtidigt. Ds
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
5 kommentarer:
Gick det inte att smyga sig till en tystare del av kyrkan?
/C
Men Jessica då vilken skrämmande syn på barn du har ; )tur att inte mina var där, de kan most defnitly inte vara tysta, särskilt INTE i kyrkan... : )
Alltså i det här samhället är det inte tyst någonstans alls. Alla låter alltid. Vuxna och barn. Och stresshormonerna skriker efter någon sorts stillhet. Någonstans att bara få höra en sak i taget. Eller inget alls.
Barn behöver också sån tystnad - dvs jag tror att barn mår bra av att få gränser för var man låter och var man inte låter. (När de är stora nog att hajja skillnaden) Och så får man väl ha lite tålamod medan de lär sig.
Men föräldrar som har inställningen att alla små telningars ljud ska tillåtas överallt har jag lust att vrida nacken av. Av och till.
Gränslöshetens förbannelse är också min förbannelse - för ibland har jag dåligt med gränser för hur man får bära sig åt för att sätta gränser.
Och inställningen att barn inte KAN vara tysta är förnedrande mot barnen. /Fia
Du kanske ska vara i bättre tid nästa gång? Kyrkan är till för alla. Även högljudda barn. Det är ju inte operahuset man är på, eller Dramaten, utan en plats där de här barnen förmodligen är medlemmar precis som du. Sen behöver kyrkan kanske ett bättre ljudsystem om det enda som hörs är bruset omkring?
I en kyrka som har ett arrangemang förväntas det att lyssnarna inte överröstar det som är tänkt att höras. Har man problem med att vara tyst (inkl ens barn) bör man definitivt överväga att gå utomhus med sin högtalare.
Skicka en kommentar