.steg 6 - det lät som en bra idé

Fastnade i kroppsnojjan nu igen. Hittade oönskat fett på min kropp som måste bort. Genast! Projekt fettförbränning påbörjades. Jag kan vara ganska beslutsam. Om jag bestämmer mig för att gå ner i vikt, så gör jag det. Kör viktväktarmetoden, vilket innebär att jag översätter livsmedel enligt ett poängsystem. Jag får under en dag äta 18 poäng. En vanligt pizza är 36 poäng. Ett glas juice, en liten filtallrik med müsli är 4 poäng. Sen kan man bättra på effekten med motion, helst innan frukost.

Men det uppstod direkt ett problem. Som hände förra gången jag hade en drive också. Jag tappade fullständigt konceptet. Blev för beslutsam. Började intala mig själv att min lycka ligger i en perfekt kropp. Så jag åt ungefär...ingenting....bara lite frukt och morötter. Förra gången bröts trenden av min storasyster. Visade för henne, med största allvar, att jag minsann hade fett på höfterna, vid midjan liksom. Hon trodde jag skämtade. Det gjorde jag inte, vilket hon också insåg när hon pressade mig. På något sjukt sätt kunde jag inte för min värld se hur jag såg ut. Eller det kunde jag, men hjärnan registrerade det inte. Jag såg att mina armar såg spinkiga ut, men vad det hade för betydelse gick liksom inte in. Jag hittade ju överflödigt fett på andra ställen, så det fanns mer att ta av.

Nu var det A och L som försökte dunka in lite vett i mig. Men herregud Comvidare, nu får du ge dig....och...märker du inte att killarna dreglar efter dig.....och....du är ju en pingla, var några av de kommentarer jag fick, utspottandes ur deras arga munnar. Faktum är att dessa två tjejer är de vackraste jag vet. Underbar utstrålning, underbara leenden. De måste bara vara fantastiskt lyckliga! Nu kommer vi till det pinsamt uppenbara......de är Large och jag är Small. Vem försöker jag lura egentligen? Jo, mig själv. Jag kan ev vara den person som uppskattar mig minst av alla.

Det här är sjukt.