Låg i sängen i morse med den märkligaste känslan. Det porlade genom kroppen, ut till fingertopparna och ner i tårna för att till sist nå mitt ansikte. Känslan hade nått sitt mål! Mitt ansikte sprack upp i ett leende. Så ljuvligt. Så fantastiskt. Jag tittade på väggen där det satt en kärleksfull hälsning till mig, jag tänkte på min kompis som ska komma idag och jag tänkte på E. Tack för livet!
LIVET OCH LITE TILL
onsdag 4 juli 2007
.steg 5 - att känna glädje
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 7/04/2007
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen, livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar