LIVET OCH LITE TILL

fredag 27 juli 2007

.steg 7 - en mors hjärta

Åkte förbi hos E. Hon är hos sin pappa nu. Jag älskar ögonblicket när vi ser varandra igen, efter att ha varit åtskiljda länge. Hon springer mot mig och hela hennes kropp strålar av glädje. Hon hoppar upp i min famn och ger mig en snabb kram. Mer hinner hon inte för hon vill visa mig nåt nytt som hon fått eller gjort. Den här gången var det kattungarna.

Själv vill jag bara titta på henne. Hitta förändringar i henne. Lyssna efter nya ord. Se om hennes hennes blonda lockar växt nån centimeter. Jag vill att tiden bara ska stanna. I detta ögonblick älskar jag henne så mycket att det gör ont i mig.

Medan hon lockar mig in i en lek känner jag hur gråten börjar komma. Hon vill vara min fölunge. Jag ska mata henne och gå ut och gå med henne. Fölet E kryper snabbt över golvet, medan mamma kämpar mot gråten.

Inför alla andra kan jag upprätthålla en fasad, men inför henne brister allt. Hon är mitt liv. Jag klarar inte mer. Min smärta blir övermäktig. Lyfter upp henne och håller henne krampaktigt i min famn för ett ögonblick innan jag räcker över henne till hennes pappa. Hon börjar att gråta hejdlöst. Jag kämpar mot mina tårar tills jag satt mig i bilen. Då brister jag. Det sista jag ser innan jag åker iväg förblinad av mina egna tårar är E gråtandes i sin pappas famn.

2 kommentarer:

Tommy sa...

Vad var orsaken till att du hälsade på henne?
Hade hon varit länge hos farsan?

Comvidare sa...

Jo, hon hade varit där rätt många dagar. Min längtan efter henne hade växt till en jätteklump i magen som inte gick att ignorera längre. Nu är hon dock hos mig igen. Sitter och tittar på Dumbo - på engelska.