LIVET OCH LITE TILL

måndag 9 februari 2009

.två

Två minuter senare är de bästa vänner. De klarblå ögonen och det blonda mjuka håret, det mörka korta håret som ramar in ögonen med de långa ögonfransarna. Kontrasten är total. Förälskelsen likaså. Lekarna tar aldrig slut. När tröttheten tar över sitter de sida vid sida bland mjuka kuddar och smular chips över täcket.

Två timmar håller jag mig på avstånd, rädd för att påverkas av dun som letar sig in i näsborrar och varma dofter som får hjärtan att värka. Men när jag tillslut lyfter en liten kropp och lägger den mot min så försvinner tid och rum. Små snusande andetag hypnotiserar mig och vaggar mig trött och trygg.

Två evigheter har de varit tillsammans. Inte i verkligheten, men i känslan. De två själarna, som bygger sin verklighet i färgsprakande bilder och mjuka former, har hittat hem i varandra. Två irrande tankar har stannat upp i famnen hos den andre och deras gemensamma värme räcker även till oss som bara passerar för ett ögonblick.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det här var nog det raraste jag läst på länge! Så otroligt vackert skrivet!

Tommy sa...

Vill bara säga tack!

Du skriver så vackert att det kommer nåt fuktigt i ögonkanten.

Comvidare sa...

Åh, era sötnosar! Tack ska ni ha!

(nu får jag också något fuktigt i ögonvrån)