Jag hittade en storstadskjol att ta på mig och anlände till urdruckna vinglas på min första bloggträff. Naivt trodde jag att vara bloggare handlar om ord, men icket…att vara bloggare handlar om teknik. Vid andra stavelsen hade de tappat bort mig. Mina frågetecken fick svar. Ibland. Språket var ett annat. Orden var en hagelsvärm. Exkluderande.
Jag kisade mellan bladverket i djungeln och såg människorna. Människor med kornet inställt på intryck. Människor med en fängslande öppenhet och med ögon som brann av nyfikenhet. Värmen var en hagelsvärm. Inkluderande.
Bloggare som i början av kvällen var äldre än jag fördomsfullt hade gissat, men i slutet av kvällen var betydligt yngre än jag trott.
Bloggare med lockar i håret som lockar fingrar att trassla in sig i om jag så bara vore man eller mer äkta flata än hangaround-flata (när det gäller min egen frisyr så är den uppenbarligen typisk norrländsk med hänseende till min korta lugg. Om det var najs eller bajs avslöjade han inte).
Bloggare som jag aldrig i livet skulle kunna gissa åldern på och som hade bloggat från mammans mage. Trådlös uppkoppling naturligtvis.
Bloggare som virvlade in och ut med en energi som låg kvar i luften långt efter att hon gått.
Bloggare som det känns som om jag borde ha känt till men dessvärre så var jag för stolt för att fråga, vilket innebär att jag fortfarande ser ut som ett fån. I efterhand när jag ser mitt uttryck i spegeln kan jag verkligen ifrågasätta om den strategin var så smart.
Bloggare som var strålande vacker i den fånigaste mössa jag någonsin sett.
Bloggare med en fullständigt magnetisk utstrålning, troligtvis orsakad av all elektronisk utrusning hon bar med sig. Well that's my story and I'm sticking to it.
Bloggare som knappt fick en syl i vädret. Konkurrensen var stenhård i en samling av genuina bloggblottare.
Om min bloggbästis som jag aldrig träffat tidigare. Han med ett bibliotek fullt av ironiska kommentarer och snabba repliker som han gömmer bakom illusionen av ett oskuldsfullt leende.
Bonus:
Bloggbästisen hade rekommenderat ett hotell med genomtänkta orangea draperier och djupa soffor med kuddar så många att inget annat fick plats i dem. Det var först när jag kom ner till frukostbuffén som jag upptäckte att jag var på romantisk-weekend-i-Stockholm-hotellet. Det fanns bara bord för två och längs ena väggen fanns lite mer privata bås för grovhånglande. Jag drog en lättnandes suck när bloggbästisen anlände och jag flirtade skoningslöst med honom för att inte avslöja mig som utböling och sparkas ut från hotellet. Jag ber om ursäkt för att jag utnyttjade dig bloggbästis, men det var för vårt eget bästa…
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
11 kommentarer:
Givetvis föll jag för din charm och jag tror att vi passerade som ett äkta par som var på Stockholms-weekend.
Du är en rolig bloggbästis och det var skoj att träffa dig!
Ska jag tolka detta ungefär som att min hjärna har stannat i växten, men inte min kropp? :-D
Du har i alla fall en kropp, Johnny/Stationsvakt. Jag är en magnet!
Vänta. Nu vet jag! Jag har min pluspool utåt (strålande, right?) och minuspoolen inåt. Ja! Jag är gärna en magnet, orsakad av utrustning.
Beröm till Comvidare: Detta är ett mycket, mycket bättre bloggölsinlägg än sådana vi brukar prestera. Vi har mest varit luddiga och neutralpositiva, liksom. (Hittills.)
Jag tänker så här:
1. Fan att jag inte plockade upp signalerna från Pseudo och lurade in honom i grovhånglesbåset.
2. Skriv ännu grumligare så att inte bloggare genomskådar försöken att slå tillbaka för kortluggskommentaren.
3. Fortsätt personlighetsanalysera nyfunna vänner så att ingen tillslut törs vistat i samma rum. Dålig tandvård kan ha samma effekt och är mindre ansträngande. Note to self: skriv plus- och minuslista!
Det fanns ett grovhångelbås? Varför berättade ingen det?
En kompletterande fråga: Fanns det även ett finhångelbås?
Vilka dumma frågor. Du var väl där och kunde se med egna ögon! Såklart att det fanns finhångelbås...det finns det alltid på den typen av hotell. Finhångla får alla över 40 ägna sig åt. Vi under 40 kommer fortfarande undan med redigt hångel som ett offentligt ömhetsbevis.
Mig har du redan hånglat upp i vilket bås som helst ;)
Hörru kortluggan, jag gillar dig ;) Och du låtsas bara var lite så där osofistikerad och oslipad bloggare. Fortsätt med det, det klär dig.
Jag håller med övriga, ditt inlägg är tjärvt och strålande på samma gång. Som färskt granris i röven, typ.
Mmm. Mrs Li. Jag läser kommentaren om och om igen och fullständigt myser sönder i min slitna (och väldigt ohångelvänliga!) kontorsstol.
Jag var 19 år när min Blogger-användare skapades och 22 när jag började blogga (det finns äldre inlägg än så men de publicerades först på andra ställen på nätet).
Tja, det är väl helt klart att jag har lättare att göra mig hörd på Internet än bland ett gäng pratglada. Mycket träffsäker analys måste jag säga.
Men jag hade trevligt ändå! Kul att träffas. Jag hör av mig när jag nästa gång har vägarna förbi dina trakter, det blir kanske till våren.
Skicka en kommentar