Lunchade med en gammal student. Ok, nu menar jag "gammal" på det snälla sättet, alltså att han är från förr i tiden. Alltså, jag kände honom från förr. För förr behöver faktiskt inte betyda för så väldigt länge sedan. Faktiskt. Han är inte så väldigt gammal, utan mer ny. Nygammal kanske man kan säga... (hjälp, hur trasslar jag mig ur den här snubbeltråden???).
*snurrar, vrider, vänder och nystar*
Så, tillbaka till rätt tråd. Studenten i fråga berättade en sak om sig själv som fick mig att skratta så gnäggande att jag störde samtliga gästers matro. Orutinerat av honom att bli personlig med en bloggblottare förövrigt. Jag skrev långt blogginlägg samtidigt som magen guppade.
Studenten hade kört på en älgkalv och grämde sig att den inte fick plats i bakluckan. För er sörlänningar känns det viktigt att berätta att det är en levande sägen att köra på en älg och ta med sig den hem. En riktig högvinst för den som har den turen på sin sida. Men ingen har någonsin hört talas om någon som faktiskt gjort detta. Inte ens ett litet "plötsligt så händer det"!
Så medan studenten ojjade sig inför mig så ojjade även jag mig, av helt egoistiska anledningar dock. Det hade nämligen varit ett underbart inlägg i min blogg om han hade baxat ner den mörbultade kalven i bakluckan på bilen och.... våta tanke...även förevigat ögonblicken med en digitalkamera.
Men jag behövde inte ojja mig särskilt länge. För även om han inte fyllt bakluckan med en älgkalv så hade många andra djur fått åka med till kastrullerna hemma i köket. En och annan harpalt, ett par tjädrar och lite annat småvilt. Den enes död - den andres bröd!
*snurrar, vrider, vänder och nystar*
Så, tillbaka till rätt tråd. Studenten i fråga berättade en sak om sig själv som fick mig att skratta så gnäggande att jag störde samtliga gästers matro. Orutinerat av honom att bli personlig med en bloggblottare förövrigt. Jag skrev långt blogginlägg samtidigt som magen guppade.
Studenten hade kört på en älgkalv och grämde sig att den inte fick plats i bakluckan. För er sörlänningar känns det viktigt att berätta att det är en levande sägen att köra på en älg och ta med sig den hem. En riktig högvinst för den som har den turen på sin sida. Men ingen har någonsin hört talas om någon som faktiskt gjort detta. Inte ens ett litet "plötsligt så händer det"!
Så medan studenten ojjade sig inför mig så ojjade även jag mig, av helt egoistiska anledningar dock. Det hade nämligen varit ett underbart inlägg i min blogg om han hade baxat ner den mörbultade kalven i bakluckan på bilen och.... våta tanke...även förevigat ögonblicken med en digitalkamera.
Men jag behövde inte ojja mig särskilt länge. För även om han inte fyllt bakluckan med en älgkalv så hade många andra djur fått åka med till kastrullerna hemma i köket. En och annan harpalt, ett par tjädrar och lite annat småvilt. Den enes död - den andres bröd!
Roadkill on the menu!
(Tyvärr Pseudonaja, det finns redan någon som dammsuger väggrenen!)
4 kommentarer:
Ja, jag får helt klart söka nya jaktmarker.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.7003860
Kolla gärna in min far! Kram S
Tack för dagen skratt!
Häh, känner två -tre brudar som tar hem grävlingar och annat fint och flår dem och gör kuddar och annat.
Skicka en kommentar