Han rör sig genom lokalen med en självklarhet som bara de med äganderätt gör. Inte för att han äger något, men hans hållning gör anspråk på inte bara ytan runt omkring honom, utan även större delen av lokalens. Han finns i allas medvetande och får många blickar på sin rygg, men det är inget som gör att han vänder sig om med frågor i blicken. Nej, han är van. Och uppmärksamheten gör bara hans kliv mer självsäkra.
Trots att det är trångt och andra måste vänta på sin tur, så behöver han aldrig göra det. Hans blick är ständigt hård. Liksom kroppen och nyporna. Det enda som förefaller mjukt är en mörk lockig hästsvans som dansar mot hans rygg.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Vet inte vad det är för karlslok som här beskrivs men jädrar så bra du skriver!
Man riktigt känner hur hur dom frusna känslorna i denna manskropp låter när han går.
Vad är det för hård mc-snubbe du hittat?
Den här snubben fanns bara där. Dök upp från ingenstans och försvann lika ljudlöst.
(men de finns på gymmet om du är nyfiken)
Och E, tack sååå mycket för de orden.
Skicka en kommentar