Jag måste bara få skriva ner detta. Det kanske är lättare att ta till sig något när det är nerskrivet. Funderar på att skriva det i stora bokstäver eller säga det högt om och om igen tills det går in. Jag får prova mig fram.
Mina chefer är tydligen så måna om mig att de har fixat så att jag får avlastning. Och de beklagar att de inte tagit hand om mig bättre, lastat mig med för mycket jobb. Jag gör, enligt utago, ett utmärkt jobb. De vill tydligen satsa på mig. De är så nöjda så med mig.
Jaha, då var det tydligen mina egna högt ställda krav som gör mina mål omöjliga att nå upp till. Nu känner jag mig lite dum. Nu är det bara jag kvar som har den åsikten. Vad jag vet. Kanske lite korkat att bita sig fast vid den då?
Jag måste få smaka lite på det här. Jag har hur svårt som helst att ta till mig det berömmet. Eller beröm överhuvudtaget när jag tänker efter. JAG DUGER SOM JAG ÄR! Jag måste sluta sträva efter det perfekta. Som min kompis S sa: Så du är rädd för att misslyckas? Då får du väl göra om det tills du lyckas då. Inte mer med det. Förresten så skulle du må bra av att misslyckas. Det är bra att du lär dig att världen inte går under för det.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Ja, det förstås ett sätt att se på saken.
Själv siktar jag så högt jag kan för då vet jag att jag kommer närmare målet än om jag inte siktar alls.
Och av misstagen blir man vis.
Skönt förresten att du fick beröm! Det ska alla som gör något bra ha, det är den lilla extra sporren som gör det lättare att utföra något.
Skicka en kommentar