LIVET OCH LITE TILL

tisdag 21 augusti 2007

.nej tack, jag är mätt

Har kommit in i diskussionen "mat" eller kanske mest överflödet av den ett antal gånger nu på slutet. Problemet med övervikt ligger nog mycket i vårt arv. Vi hamstrar. För svåra tider. Problemet är bara det att vi aldrig får svåra tider som kan tömma våra reserver. Och då menar jag både fettreserver på kroppen och den proppfulla frysen och skafferiet.

Jag handlar för 2500 kr varje månad på Coop. Jag har ingen susning av hur mycket jag bär med mig hem för att slänga i soporna. Jag veckohandlar. Springer på det som ser gott ut. Springer på det som jag tror jag kommer bli sugen på längre fram i veckan. Springer på extrapriser.

Just nu ligger tre majskolvar (3 för 10:-) i mitt kylskåp och väntar på sitt öde. Papperskorgen. Om jag handlade varje dag så skulle jag bara köpa det jag var sugen på. Varken mer eller mindre.

Sen är det där med att man alltid måste äta upp det man tagit för sig. Även om man är nära kräkstadiet. Tänk på de svältande barnen! Varför använder man sin kropp som papperskorg? Kan man inte slänga de där fem tuggorna istället? Sluta måltiden med en skön känsla istället.

Så ät vad du vill, (inte vad som ligger och ser tråkigt ut i kylskåpet)
hur mycket du vill, (inte hur mycket som finns på tallriken)
och såklart när du vill

4 kommentarer:

Tesa sa...

Du handlar för 2 500.- men då är ni ändå två. Jag handlar för det själv! Och slänger nog mer än hälften. Snacka om slöseri med både mat och el till kylskåpet.
Hur blir man bättre på det här? Just mat är min största svaghet...nä vänta. Cigaretterna var ju min största svaghet.

Tommy sa...

Börja äta ute så blir det inget att slänga i kylskåpet. =)

2maz sa...

Tommy, du tog orden ur munnen på mig. Jag köper det mesta av min mat ute och har nog ändå inte ett större matkonto än de flesta andra patetiska ensamstående män med matlagningsfobi.

Mitt kylskåp innehåller på sin höjd tre paket gammal mjölk, smör och en ost som möjligen kan gå och äta. Ah.. just det ja, det finns ju äppelmos också. *sträcker stolt på mig*

Comvidare sa...

Tommy och Tomas, ni är mina idoler. Från och med nu ska jag äta ute varje mål. Men ni måste lova att ni tycker om mig ändå, fast jag ser ut som typexemplet på white trash. Jag lär nämligen inte ha råd med nåt mer än hamburgerbarer. Jag är inte bara en patetisk och ensamstående, jag är mamma också.