.strömmen gick och luften försvann

Mitt i en tanke som smattrade över tangenterna så blev allt svart. Och det svarta såg ut att ha nått hela staden. Affärer stängdes och folk gick hem.

Jag tänkte ta bilen.

Men se, det gick inte. Den vägrade att starta. Jag slog det nummret som först dök upp i min tanke och min dotters pappa dök upp med sprattlande hästar under huven och en skruvmejsel i handen. Inget hände.

Nu vilar bilen i en backe med nosen neråt. För i morgon måste vi vara på språng igen och då kan jag inte låta mig hindras av döda batterier.

Det är lätt att luften går ur när strömmen försvinner.

Djävla bil.

Och djävla kvinna som inte....


(och nu pep det till i telefonen....det var pappan....som erbjöd sig att kolla vad det kan ha varit för nåt....så nu måste jag börja gråta...det eländiga stycket gör något för att hjälpa mig....det har väl typ aldrig hänt förut...eller så har jag förträngt att han är sån....en som hjälper djälva kvinnor med djälva bilar)