Det är internationella kvinnodagen idag. Jag gillar inte konceptet. Som om kvinnor situation runt om i världen bara bör uppmärksammas en gång om året? Utsatthet och förnedring sker dagligen, oavsett om västlänningarna har en notering i sin kalender om det eller inte.
Men den fyller ändå ett syfte. Jag tvingar mig själv att tänka efter. Internationella kvinnodagen. Vad har jag med den att göra?
Jag ställer mig alltid samma fråga när jag tvekar. Vilka förutsättningar vill jag ge min dotter i livet? På grund av svaret på den frågan är jag skild. Jag har tagit ett tydligt avstånd från min far. Jag visar mod när jag egentligen vill gå ett annat håll. Utmanar mitt tålamod när saker inte går min väg. Och jag sätter ned foten för det som är viktigt.
För hennes skull vill jag utmana mig själv.
För henne skull tänker jag förändra världen!
Det är egentligen ganska enkelt. Min dotter ska ha samma förusättningar som alla andra.
Vilken värld tänker ni lämna till era barn?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Men har det med kvinnodagen att göra egentligen? Borde inte alla ta konsekvenser för barnens skull? Pappor eller mammor eller mormödrar eller grannar?
Varför ska kvinnor lägga beslag på rätten att vara mänskliga????
Min E kommer att växa upp, och leva i denna värld som kvinna. Jag oroar mig för att hon ska behandlas orättvist just därför.
Hur du tolkade det som att jag tycker att det bara är kvinnorna som är mänskliga begriper jag inte. Men du kanske inte pratar till mig, utan ropar ut din frustration till alla som hör.
Skicka en kommentar