Omfamningen tar aldrig slut. Trots att jag fuktar halsen med mina rädslor, mina minnen och min längtan. Jag vilar i en tyst trygghet.
Men när fokus flyttas finns ingen trygghet kvar. Min famn räcker inte. Mot min hals töms inga rädslor. Och jag hittar inget att fästa min omsorg på.
När jag vaknar undrar jag om det bara var en dröm.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
1 kommentar:
när natten blir tyst och trygg kommer själarna att hitta trygghet i varandra... det var ingen dröm...
Skicka en kommentar