LIVET OCH LITE TILL

lördag 2 januari 2010

.stora vakna ögon

-Mamma, när ska du lägga dig?

En klarvaken röst väcker liv i den kropp som jag satt på nedvarvning med hjälp av en överdimensionerad kopp rött te. Och när jag lägger mig intill hennes så ser jag inga spår av trötthet i hennes ögon heller.

-Vad tänker du på?

Efter ett försiktigt lirkande förstår jag att hon sneglat på filmen som pågår i vardagsrummet och bilderna har bränt sig fast i hennes medvetande.

-Mamma, det är så konstigt för jag är inte rädd för filmen, men för tankarna som kommer sen.

Jag förstår såklart, för jag är likadan. Jag blir också rädd av bilderna som kommer när filmen slutat. Det vill hon höra för hennes ögon börjar lysa och hennes små händer letar sig efter mina i samförstånd. Vi pratar länge om vilka filmer som vi tycker är bra och hur man får saker att se verkliga ut på film. Inte bara monster, utan även hästar som flyger.

Sen byter hon plötsligt ämne.

Då pussar jag henne mjuka kind och får ett av hennes mest strålande leende tillbaka.


Jag tror att hon sover nu.