Det är knappt så att man hittar bilen under drivor av snö. Och vägen till skolan är totalt borta. Jag chansar på att Volvon framför ska åt samma håll och följer dess baklyktor som tycks studsa in mellan träden mot skogen. Mötande fordon river upp kompakta väggar av snö och jag låser armbågarna, siktar rakt med ratten och hålla tummarna för att vägen inte böjer sig på andra sidan muren.
Mitt i allt detta hoppar två rådjur fram och mitt hjärta stannar.
Men bilen stannar inte, utan släpar mig fram och tillbaka fyra gånger.
På vintrarna tittar jag med längtansfull blick mot det dagis jag ser från mitt sovrumsfönster.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Är faktiskt imponerad över att du aldrig har klagat över det där flängandet en enda gång. Kanske kunde ha varit läge att byta dagar när det snöar så här, för både dig och E:s säkerhet? Livsfarligt, ju!
Imponerad säger du, det var trevligt att höra. :)
Fast scrollar du till förra året den här tiden så hittar du både den ena och den andra svordomen...
Skicka en kommentar