.ofrivilligt stämplad

Det kostar inte mer än 95 kronor att få sitt barn ordentligt omtumlat. Av med jacka och skor, och man behöver inte ens knuffa barnet i rätt riktning för att hon ska sätta iväg. Ungefär var femtonde minut återvänder hon till bordet för att hämta energi, eller bara andan. Knappt ansträngd ser hon ut, trots att hon besökt hinderbanans alla hörn snabbare än en mammas öga hinner uppfatta.

De flesta föräldrarna tar emot fler barn i depåstoppen. Jag har bara mitt. Men jag sneglar med längtan i blick på ett litet guldlockigt barn längre bort. Fast bara tills mamman sveper upp barnet med ena handen och skötväskan i den andra. Bajsblöjor. Nej, bevare mig väl. Minnena kommer tillbaka och mina bebisfantasier är tillfälligt botade.

Minns ett blöjbyte särskilt väl. Nu, liksom då så hade E väldigt sprattliga ben och varje sejour vid skötbordet presenterade en svettig utmaning. Denna gång var inget undantag men på något sätt lyckades jag få på en ren blöja. Men snart igen började det lukta och när det nybytta barnet visade sig vara oskyldig så gick anklagandet över till barnets far. De där vidriga fisarna han släppte ur sig kunde väl han ta med sig in på toan. Jag menar, hur äcklig får man vara egentligen?! Han bedyrade sin oskuld, men jag visste att han var den skyldige. Och bajslukten dröjde sig kvar.

Det var först långt senare som jag upptäckte att min vita tröja hade ett perfekt avtryck av en liten fot på kragen - i brunt.