En av Es kompisar som brukar dyka upp hemma hos oss är riktigt läskig. Hon gör inte som barn "ska" göra. Hennes begreppsvärld är för stor. Hon bokstavligen scannar av oss när hon tittar och blicken vi får tillbaka är nästan överlägsen. Läsa och skriva kan hon naturligtvis, förmodligen kunde hon det redan när jämnåriga fortfarande ritade huvudfotingar. Andra gången jag spelade "i ett hus vid skogens slut" idag så hade hon både text och melodi fullständigt klart för sig.
Hon gör mig väldigt obekväm.
Men jag förstår ju vilket typ av barn det är. Inget i hennes uppväxt kommer att vara anpassat för henne. Så hon kommer alltid att känna sig obekväm, konstig och helt ensam i denna värld. Så vad har hon för framtid? Missbruk, isolering eller arbete som vakt vid tunnelbanan?
Jag kan bara hålla tummarna och hoppas att skolan ger henne de utmaningar hon behöver.
Elitklass, ja tack!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
1 kommentar:
Mm..jag känner igen mig. Otäckt likt. - Och begåvning är inte riktigt skolans bästa gren. I alla fall inte de år jag sporadiskt besökte den.
Skicka en kommentar