Två stycken, inte fler, berättar för mig att de älskar mig. En är en vän och den andra min dotter. Hur fördelar jag själv dessa värdefulla ord? Jo, till samma personer. Ibland viskar jag det i mina syskonbarns öron, men det är för sällan för att räknas.
Det är uppenbart att jag måste öppna dörren till mitt hjärta på vid gavel. Så här kan vi inte ha det! 2010 ska jag älska mer. Och jag ska släppa in människor nära och låta dem älska mig. Höga murar hör till det förflutna. Varma hjärtan hör till framtiden.
Det är uppenbart att jag måste öppna dörren till mitt hjärta på vid gavel. Så här kan vi inte ha det! 2010 ska jag älska mer. Och jag ska släppa in människor nära och låta dem älska mig. Höga murar hör till det förflutna. Varma hjärtan hör till framtiden.
Älska mer!
9 kommentarer:
...att du nog kommer att få ett bra 2010 med den inställningen. Me like ...
Klokt!
Sunda tankar! Hejjar på Dig!
Riktigt bra skrivet. Det är ju så enkelt att hålla människor på halvdistans, stänga dem ute genom att vara avmätt trevlig och gärna lite rolig. Så enkelt, tryggt och ensamt. Om man levt så ett tag så krävs det mod för att göra annorlunda men det är nog mycket vunnet om man vågar.
Åh , min söta norrländska! Säga att man älskar någon , det kan man göra på många sätt! Med dej är det lätt som en plätt på alla sätt!
hmmm... kommer ihåg när jag uttryckte orden till dig första gången - din kommentar blev: "Åja så nära varandra är vi väl iallafall inte..." Jag älskar dig fortfarande, vare sig du vill det eller inte ;-)
Bra med engagemang. Jag är tydligen rätt ute i mina tankebanor.
Däremot undrar jag om Mr T känner mig och vem "L" är (det undrar säkert ni också).
What goes around comes around...
Nej, vi känner inte varandra. Däremot tror jag det finns nån som tycker att vi borde göra det.
Skicka en kommentar