.världsmästare i fel gren

Jag vill ju vara bäst. Det varierar lite i vad jag vill vara bäst på, men nu är det mellandistanslöpning. Och för att bli bäst så måste du ha en klocka på armen som berättar att du inte alls springer så fort som du borde göra. Och som berättar att det inte alls är en mil runt kvarteret fastän det känns så.

När jag nött bort skinnet på knäskålarna och kysst fötter så lyckas jag tillslut hitta någon som kan berätta vilken av alla 700 apparaterna jag ska köpa. Själv panikar jag av blotta tanken på att fatta beslut om vilken blinkande sak som är mest prisvärd.

Naturligtvis är noga utvalt tekniskt underverk slut hos alla leverantörer. Äh. Hur svårt kan det vara, tänker jag och blundar och pekar. Beställer, i ett släng av övermod, snabbt en i en annan prisklass och av ett annat märke.

Det tar en vecka längre än utlovat innan paketet ligger där det ska. Pengarna ligger sedan länge där de ska. När jag matat in längd, vikt, frukosttider, grannens telefonnummer och lite annan smått och gott så kommer jag till rubriken "kalibrering".

Börjar ana oråd.

Jag måste knappa in hur långt jag ska springa innan jag ger mig iväg. I gengäld gissar klockan om det är långt kvar tills jag är framme. Eftersom kalibreringen kommer att göra mig galen så rekommenderar instruktionsboken att jag fyller i samma sak varje gång. I gengäld gissar klockan om jag går eller springer. Och fyller jag i maxpuls och vilopuls på rätt sätt så kan klockan varna om jag håller på att dö.

Finns det ett VM i felköp så borde jag vara direktkvalificerad.