Så fanns de plötsligt där igen.
De där orden som vet hur de ska rinna ner i min hals och förgifta min kropp.
det som sägs bakom min rygg
Jag sväljer.
Kan inte annat. Brygden har tillretts för min skull. Och nu letar den sig fram bland minnen för att avslöja mig. Själv vet jag inte vad den ska hitta.
det som sägs bakom min rygg
Jag frågar.
Kan inte annat. Men giftet avslöjar inte sitt ursprung, för med svart mask för ansiktet kan det nypa hårdare. Själv vet jag inte hur det slutar.
det som sägs bakom min rygg
Jag hoppas.
Kan inte annat. Att OM det som sägs bakom min rygg är ett vapen som kan förlama mig, så kanske de som älskar mig kan berätta det för mig. Själv vet jag inte vad jag ska tro.
torsdag 27 augusti 2009
.det som sägs bakom min rygg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dessa små små människor som skvallrar... tänk om dom visste vilken skada dom gör innan dom spred sitt kladdiga skit omkring dig! Sträck på dig... du är underbar!
När någon skvallrar finns det alltid sådana som lyssnar - jag själv gör det med öronen på skaft.
Om jag och alla andra nyfikna slutar lyssna finns ingen att skvallra för.
Alltså borde jag sluta spetsa öronen för din skull... Och min egen.
(Nej alltså, du och jag känner ju inte varandra, men det här gäller ju alla "du" överallt)
Vi pratade om er båda två, jag och hon med det rakade huvudet och alla kjolarna. Jag vet att vardagslyx har stenats offentligt. Och man man inte direkt påstå att de som kastade de vassa stenar hade snövita samveten.
Och jag kan bara föreställa mig hur det kommer att snackas i korridorerna om dig Ebba G.
Jag fick lite perspektiv.
Brunt finns i många nyanser.
Skicka en kommentar