LIVET OCH LITE TILL

måndag 12 oktober 2009

.väntsal och död

Klockan är smärtsamma 03:58 en helt vanlig måndag (eller egentligen en helt speciell dag, men det behöver jag längre betänktetid till att begripa vad som hände) och jag lutar huvudet bakåt för att be om nåd. Det luktar samma piss som jag kommit att vänja mig vid när det ska väntas och det är olidligt kallt fast värmen bränner mot benen.


Väntsalsdöden.

Det är tomt, fast alla bänkar har sällskap. Stirrande blickar undslipper frontalkrockar och hjärtan ligger tryggt nerpackade i låsta väskor på hjul. Då och då skruvar någon på sig som för att undvika en blöt yllerock mot sin hud.

Dödens väntsal.


Salen är klätt i finaste kakel och vid ena väggen står en pjäs som påminner om en fontän. Taket är kyrksalshögt och porten draperar en hel vägg. Men ytan är nött och luktar unket. Pelarna kroknar av tyngden och blanka skyltar som skall vara en injektion bildar känslokalla lapptäcksmönster.






Väntsal och död.



4 kommentarer:

E sa...

Den där salen har jag också väntat i en gång! Men nog var den kallare i natt och nog ensammare och mer pissluktande också. Stackars dej! Skönt att du är hemma nu då.

Ebba G sa...

Jamen nu har du fått erfara sånt som var min vardag. Att sova i en väntsal, hitta en vrå i en halvkall pissdoftande kakelklädd ekosal, förhoppningsvis tom på snutar hela natten... och med bara en eller annan resenär, kvinnlig snäll som lägger tidningen tillrätta över den utmattade kroppen när de ser att man sparkat av sig nyheterna...
Och jo, pissar gör man ute. Om man inte är stenad, full eller galen.

Comvidare sa...

Jag måste titta uteliggare i ögonen nu. Det är ditt fel Ebba. Men något annat förmår jag mig inte göra. Hoppas bara de tolkar mig blick som medlidande och blir varma, och inte som förakt så att de blir ännu kallare.

Ebba G sa...

Hm.
Om du tittar efter ser du ju att vi är människor även vi som lever eller levt utanför. Och att medlidandet kanske är ömsesidigt ibland...När du inte mår så bra kan det finnas en eller annan uteliggare som känner medlidande. Sörru. (Som min lilla sötnos säger)
Puss på dig!