LIVET OCH LITE TILL

fredag 9 oktober 2009

.svantastiskt!

Jag känner mig som en svan. Min sträckta hals sticker fram ur den lyxiga filten som jag virat runt min kropp och rumpan putar stolt som om jag ville visa upp mina finaste fjädrar.


Det blir lätt så att man tror att man är en svan när man möter Fröken Söder.

Med kuddspår i ansiktet och fuskborstade tänder var jag strålande i hennes ögon. Med sorg som fastnat i halsen och irrande blick var jag söt. Med trött röst och osammanhängande ord var jag rolig.

Så jag sträcker på mig.

Och känner mig som en svan.

4 kommentarer:

Ebba G sa...

Jag är helt säker på att du är lika vacker som dom där svanarna jag ser ibland här utanför. Stolta med böjda nackar visar dom upp sig för sina män. Och för varandra. Sen putsar dom sig och värmer sig i sitt eget dun. Inte dumt alls!

Comvidare sa...

Tack, det var ett väldigt fint antagande av dig. Nu har jag dessutom putsat mina fjädrar rejält. Vi ska ut på stan jag och Fröken Söder. Jag hade inga egna klor så jag fick köpa klor av plast på H&M och klistra dit. Nu har jag svårt att vänja mig vid den nya klapprande ljudet som kommer från mina fingrar när jag bygger ord med datorn.

Ebba. G sa...

Jag visste inte att svanar har klor. Trodde mer det handlade om simfötter... Är det läge att tro, att du tänker sätta klorna i någon lämplig läcker häck denna natt?

Comvidare sa...

Haha, vilken tankevurpa jag gjorde där då. Jag tänkte att alla fåglar har klor. Så även svanar. Det måste ha varit vinet som förde mig på villovägar. Jag gömmer bakom en kudde för min dumhet.

Om tillfälle uppstår att sätta klorna i en häck så kommer jag att vara beredd... ;)