Han i fikarummet som alltid har ett leende som kittlar ena mungipan är tillbaka från Ryssland. Flög gjorde han först. Sen flög han lite till. Och klev på ett tåg. Bara tågresan tog 12 timmar. Sibirien som slutdestination.
Leendet kittlade inte längre när han berättade om resan. Det var som förr sa han, fast den enda skillnaden var att nu fanns det mobiler och parabolantenner. Vägarna kunde man fortfarande inte åka på. Husen hotade med att rasa. Tanter med sjalar på huvudet bar sina korgar med ved.
När jag kom tillbaka från fikat så hittade jag ett mail från en ensamstående ung rysk mamma.
Det blev kallt.
Nu försöker jag tänka på nåt annat.
1 kommentar:
Jag vet exakt vad han menar... själv kom jag hem från Tjuvatjien i förrgår. Det är sååå skööönt att köra på asfalt :)
Skicka en kommentar