Jag råkade snubbla in i kylskåpet och ögonblick senare stod en fantastiskt god middag på bordet. Det var liksom inte meningen att det skulle bli gott. Enligt planerna skulle det serveras en helt vanlig åh-gud-gör-så-att-maten-tar-slut-så-att-jag-slipper-den-i-lunchlådan-också-tråkig tisdagsmiddag. Men ödet ville annorlunda... (här håller jag tummarna att lämplig låt kickar igång på er Spotify så att ni verkligen kommer i stämning...)
Det började redan på affären. Letade efter lax, men rödspättan var billigare. Slängde ner en grädde i vagnen också, för säkerhets skull. Och titta där, äntligen ett blomkålshuvud som inte har en elefanthjärnas storlek.
Här någonstans tänkte jag så fel att det tydligen blev rätt...
- Blomkålen dränktes omsorgsfullt och återuppstod i en syrlig skrud.
- Fisken kokades len och kittlade tungan när den passerade.
- Potatisen bakades som en kaka och gömde sig under ett krispigt täcke.
3 kommentarer:
Jag tror du har rätt i att olyckor sällan uppträder ensamma så antagligen har du redan fixat världens godaste efterrät av en gammal grapefrukt och en japp.
Åh vad du är fånigt blygsam! Glöm inte att jag ätit middag hos dig minsann!! ...........fast det var väldigt länge sen... Harkel!
Hi hi ... du snubblar till och med snyggt. Allt du tar i blir till gyllene tillfälligheter och fantastiska färdigheter.
klurigt roligt inlägg som alltid!
Skicka en kommentar