Det är ett sabla bestyr på morgonen att hitta kläder som speglar dagsformen och humöret. Jag bläddrar igenom garderoben varje morgon. Och min dotter är sin mor upp i dagen. Det går liksom inte att ta på sig vad som helst. Faktiskt.
I morse bläddrade jag fram en långskjorta som hängt ett bra tag på galgen och liksom mörat till sig. Det krävdes ganska omfattande ingrepp för att den skulle bli slät igen. Dessvärre så berättade spegeln för mig att jag såg ut som en städtant. Och jag mindes med ens varför den hamnat så långt in i garderoben. Börja om från början, börja om på nytt.
Dottern grävde fram en snygg tröja med fjäril på magen. Dessvärre så berättade mamman för henne att hon såg ut som en jätte i en barbietröja. Armarna hade växt sen sist. Börja om från början, börja om på nytt.
Så med marginalerna på fel sida sprang vi ut mot bilen. Och där skulle det skrapas på frosiga rutor. När pulsen jobbade på max så ropade grannen och ville låna skrapan. Tick-tack, tick-tack.
Naturligtvis fick hon det. Sånt kan man inte neka till. Tick-tack, tick-tack.
Men jag har aldrig sett en människa skrapa bilen i den hastigheten förut. Förresten vet jag inte ens om man kan prata om hastighet i de sammanhangen. Och bilen bestod enbart av fönster. Hon skrapade varenda liten mosaik helt ren från is. Till och med det lilla fönstret mellan baksätet och bagaget. Det som inte en jäkel kommer att titta ut genom. Någonsin.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Beundrar ditt lugn när grannen (hon måste ju se att du är stressad) är sååååå noggrann..
Annars så känner jag igen det där med kläder efter humör!
Kram Mona
Nåja. Bakom mina sammanbitna tänder var jag allt annat än lugn.
Skicka en kommentar