När man ska pressa in en middag mellan hemkomst och döden så finns det inte många recept att bläddra mellan i det ostädade kartoteket i hjärnan. Ikväll tvingade jag tankarna att fokuserna kring ägg och mjölk, som passerat bästföredatum. Det enda förslag som gillades av andra halvan av familjen var pannkaka.
Den som säger att pannkaka är snabbmat har vridna referensramar.
Vispa smeten går som en dans, men steka eländet tar en evighet och med en fläkt som bara nästan fungerar så har man stekflott för glasögonen och pannkaksos i strumplådan.
Anrättningen behöver kompletteras med något som åtminstone har ett spår av näring i sig. Rivna morötter blir bra. Men ingenstans under kaoset av plättar och smet så hinns det med att riva dem. Det finns bär i sylten, tänker jag och ger dottern en extra klick.
Och lagom till att disken är undanplockad så är man hungrig igen.
Och säg nu inte tjockpannkaka. Det har jag försökt, och misslyckats med alltför många gånger för att jag ens ska våga viska ordet igen. Det blir en geggig massa med hårda kanter. Det går inte ens att låtsas att det ser trevligt ut. Inte ens med rivna morötter till.
2 kommentarer:
Jamen plättar... i en plättlagg lägger sig smeten fint tillrätta i sina små formar och så kan man göra potatisplättar eller morotsplättar eller blinier(bovete) så blir det nyttigt också.
(Man river ner potatis eller morötter eller vad man nu har direkt i smeten) Riktigt gott faktiskt. Och snabbt.
Då säger jag inte tjockpannkaka då. Även om det är vad jag rekommenderar. Månne nåt med värmen som gör det sådär? Att det hinner bli tokvarmt mot plåten och därmed torrt och hårt och så för att rädda det så tar du ut innan geggan hunnit stelna.
Jag låter min teori stå här till granskning av såna som vet nåt.
Skicka en kommentar