Viss typ av skräp har jag svårt att slänga. Tomma toapappersrullar är en sån sak. Äggkartonger en annan. Jag har liksom en förnimmelse i kroppen att dessa biprodukter har ett liv efter detta. De ska uppstå i en annan, mycket ståtligare skepnad.
Ikväll fick jag det bekräftat. Hon som heter blomma, men är ett lejon, sken upp av lycka när hon såg mina nästanslängda äggkartonger. Hon behövde dem. Vekligen behövde dem.
Nu väntar jag med spänning på att följa mina äggkartongers liv efter detta.
För vad får man om man utsätter ett tjugotal äggkartonger för Extreme make over?
En axelremsväska? En bäddmadrass?
En lampskärm!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Vad fint du skriver. Skiner upp av lycka en gång till, och hälsar från äggkartongerna som påbörjat sin reinkarnation.
Jag är likadan!
Och har sån tur att barnens gamla F-5-skola gärna tar emot även av en "gammal" mamma.
Börjar väl vara dags att gå dit igen med en laddning så de kan planera sina tomtefigurer inför jul.
Min kreativa ådra är sytrådstunn. Där rinner knappt någon inspiration alls, men jag hyllar dem som ser saker på ett annat sätt och från andra håll. Hurra, hurra, hurra!
Skicka en kommentar