.minnet av din kind!

Jag har hittat solen. Alltså den sort som slätar ut en rynkad panna och tinar upp ett frostigt hjärta. Med ryggen mot husvägg som doftade färg lät jag värmen tränga in i mig och lägga sig som ett extra lager hud under den som nyss slutat knottras.

Till ljudet av vågskvalp och till en förnimmelse av salt mot mina läppar virvlade orden i mitt hjärta. Ord som tagit plats och flirtat med mina ögon, och ord som blygt smekt mina öron.

I taktfast puls gjorde förälskade bokstäver piruetter och lyckliga ord lät sig föras med i dansen.

Jag blundade,

lyfte min hand mot solen

och upptäckte att i min utsträckta hand låg minnet av din kind kvar.