Sömnen är långt borta när jag stäcker ut handen på den plats där blont hårsvall nyss gömde kudden. Min utsträckta hand minns hur det känns att stryka med fingertopparna över hennes perfekt rundade kind. Näsan minns hur nytvättat änglahår doftar och hur envist hårstråna kittlar. Hjärtat minns hur det värker av kärlek när glittrande ögon möter mina.
Jag tar kudden i min famn och dränker den med tårar av saknad.
Och jag funderar på när saknaden inte längre förlamar.
När hon börjar skolan?
När hon hittar ord för hur djävla jobbig hennes mamma är?
När hon lånar ut mina kläder till sina kompisar utan att fråga?
När hon kommer hem med matchande tatuering med sin dubbelt så gamla pojkvän?
4 kommentarer:
Min är 14, bor varannan vecka hos pappa. Enligt henne är jag världens jobbigaste och mest krävande morsa. Och jag saknar henne ändå som fan när hon inte är här. Så nej, det går inte över.
jag tror du är sugen att gadda dig...
Oj, vilken fantastiskt bra bild du hittade till din text!
Men Raggoparden, jag är 33 år nu och jag kan svära på att min mamma inte gråter i kudden när jag åker därifrån så nån gång måste ju tårarna ta slut. Eller?
Såklart att jag är sugen på en gaddning vardagslyx. Men jag vill inte ha en fånig gullig älva, jag vill ha nåt hårt. Nåt tufft. Så innan jag kan styra upp det så måste jag gå upp så himla många kilo.... ;)
Hälsporren, välkommen till min blogg. Dig har jag inte sett förut. Hur hittade du hit månne?
Skicka en kommentar