Jag inser att jag har en inbyggd vett och etikett när det gäller att använda cykeln som transportmedel, till skillnad från att dra runt den över stock och sten för att svetten ska rinna ner i cykelbyxor med inbyggd binda. Jag behöver nämligen inte tänka så mycket på bansträckning och placering. Turen till jobbet flyter fram lika självsäkert som en vårflod.
Men alla har inte fostrats i en studentstad, vars infrastruktur heter cykelbanor. Vissa är infödda Härnösandsbor med en lite annan fostran. Vi kan kalla den för curling. De hamnar nämligen som ett stort klippblock mitt i min vårflod. Hindrar mitt perfekta flöde liksom!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Det ser ut som min cykel. Tack!
men hallå jag är en infödig och jag cycklar ju lite i alla fall!
Ok, du kanske cyklar lite, men cyklar du rätt? Va! Va! Va!
vi krockade ju i alla fall inte... men det kanske inte var min förtjänst och ja det var ju lite svårt att ta cykelvägen... hittade du hem?
Skicka en kommentar