Jag hade köpt en sån där förädiskt god chokladkaka. Mörk choklad med havssalt. Bittert, sött och salt i en fullständigt ljuvlig smakexplosion. Redan utanför affären bröt jag den första biten. En ren orgasm för smaklökarna.
Sedan bestämde jag, med självbehärskning som stolt fanbärare, att det fick vara nog. Måtta med allt och krusade örngottsband!
Men det visade sig att min självbehärskning bara var en trigger. Chokladen satt där nu på bänken, mörk och härlig, och blinkade förföriskt till mig. Nåja, att lukta lite skadar väl inte tänkte jag och lutade mig framåt. Nästa gång jag passerade doftade den läckra kakan ännu ljuvligare och jag dröjde mig kvar i dess närhet förbjudet länge.
Det var först när min tunga hade omfamnat läckerbiten som jag upptäckte mitt övertramp. Men då fanns det inte längre någon återvändo. Det förädiskt goda slukades av mig under en flämtning.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Å du din lilla....
Det är livsfarligt att bara lukta, vad var det jag sa igår egentligen... ? ;-)
/C
Det ser tomt ut på mina hyllor idag. En tur ner till affären är på sin plats och när man ändå är där kanske man skulle ta en extra sväng för att se om man hittar nåt ljuvligt välsmakande igen....
Skicka en kommentar