LIVET OCH LITE TILL

söndag 20 juli 2008

.superstjärnor i härnösand minsann

Härnösand, med knappt 25000 invånare, har också en egen stadsfest. I dagarna tre. Light. I fredags var jag där. Min plan var att äta lite, dricka lite och lyssna på Brolle Jr. Priset för ett vägarbetargult plastarmband och dylika inträdesbiljett var inte på något sätt avskräckande.

Däremot var vädret det. Det som gjorde att alla gömde sig inne i restaurangtältet och stod med droppande jackor runt buffébordet. Det behövdes inte mer än en blick och en rynkad näsa för att jag och M skulle leta oss vidare till nästa tält. I nästa tält kunde man få en grekisk sallad på en papptallrik för 150 spänn. 200 om man ville dricka ett glas vin till. De två rynkade näsorna hittade en hamburgare istället.

Avskräckande var också de soptunnor som var placerade över hela området med instruktioner, som täckte hela locket, om vad man fick slänga i dessa. Bilbatterier var tydligen inte ok. Inte heller oljefat. Jag såg ingen med en jacka som putade misstänkt likt ett bilbatteri. Nog putade det här och var, men det var mest runda former. Mer som ölfat, än oljefat dock.

Avskräckande var också EMD. Unga pojkar med superstjärnestatus. Enligt dem själva. Enligt alla 14-åringar i publiken. Jag tittade skeptiskt på dem när ”superstjärnorna” vrålade ”vi älskar er” följt av ett wo-o-o-o-a! Det är svårt att uppehålla någon sorts värdighet när det gäller singback. Blir lätt karaoke på finlandsfärjan. Nu blev det överstylade och överspelande pojkar i karaokebaren på finlandsfärjan. Mådde jag inte lite illa också när jag tänker efter? Lite sjösjuk?

Den som inte gjorde mig besviken var Brolle. Blotta åsynen av honom fick mitt hjärta att börja klappa, min röst att rusa upp i falsett, mina armar att åka upp i luften. Och när han hängde gitarren bakom ryggen à la Johnny Cash så började mina knän också att klappra takten. Fjortis all over liksom. Och Brolle vrålade inte som den stjärna han ville vara, utan som det proffs han är.

På tal om proffs. Smalare är Thord imponerar varje gång. Vilken bredd på coverlåtarna! Och vilka långa armar sångaren har. Och snyggt komp till Brolle. Wo-o-o-o-a!

1 kommentar:

Gunilla sa...

Förstår precis känslan du fick när du såg Brolle Jr...tonårsvarning...men ack så nice! :)