Det stör mig lite att möjligheterna på min balkong är så små.
Man skulle också kunna säga att det stör mig lite att just denna balkong hör till min lägenhet.
På grund av arkitekten, som var aktiv på 60-talet, så har jag nu en tillplattad rumpa helt utan känsel. Han (för det kan man väl räkna ut att det var) tog ingen hänsyn till solstolars storlek när balkongen ritades, varför det bara ryms ett par hårda pinnstolar. Jag har dessutom vätskebrist och nära nog solsting på grund av att arkitekten i fråga inte kunde räkna ut att en balkong helt i lä uppnår kokpunken på ett ögonblick. Och när jag ändå har arkitekten på tråden så vill jag ifrågasätta min lägenhets position. Utsikten från min balkong hade kunnat vara ett panorama över hela Härnösand enbart med hjälp av ett par kreativa lösningar.
Just nu trotsar jag balkongdöden med hjälp av en bok och så mycket naket att pelargonerna på grannarnas balkonger sloknar.
tisdag 22 juli 2008
.balkongdöden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Eller, med andra ord: din balkong är inte en villaterass, utan är precis som balkonger brukar vara.
:-P
På min egen balkong kan man få en simulerad upplevelse av hur ett ägg känner sig i en mikrovågsugn.
Ååhh, den som ändå hade en balkong...
Jäklar vilken snygg bränna du kommer få. Förutom de där magvecken som blir när man måste knöla ihop sig. Men men. Det är värt det. Jag gillar balkonggassning ändå. Min är skönt fläktig med massa lummig grönt utanför. Men i söderläge. Och jag vill bara såga ner träden och låta brännan träda in. Nattsömnen gläds dock åt att det lummiga finns där. Annars skulle hettan i lilla lyan bli lite väl påtaglig.
Njut, helt enkelt. En gång i tiden kommer du ha en terass i stället :)
kram!
Även en villa-terass kan uppnå kokpunkten om den bara har söderläge och är vindskyddad från alla håll... ;-)
Skicka en kommentar