För länge sedan bodde i Japan en berömd brottare som kallades Eviga berget. En dag var han på väg in till huvudstaden för att brottas inför kejsaren. Han gick vägen fram på stadiga ben, i sju timmar hade han vandrat och han skulle förmodligen kunnat vandra sju timmar till utan att bli trött.
Detta var på hösten, himlen var blå och luften var kylig. Brottaren gick och gnolade, pom, pom, pom i takt med sina långa kliv. Vinden blåste genom hans tunna kläder och han kände sig stark, frisk och självbelåten.
Plötsligt kom han fram till en flod och vid strandkanten mötte han en flicka som bar på en tunna med vatten på sitt huvud. Eviga berget tänkte att han skulle skoja med henne, han smög fram på tå och petade på henne i sidan med sitt långfinger och sa ko-ko-ko.
Flickan började skratta och sänkte sin arm så att Eviga berget fastnade under hennes arm. Oj nu har du fångat mig sa han och försökte ta bort sin hand, men det gick inte. Han försökte igen, men han satt fast. Nu får du nog släppa mig, sa Eviga berget. Jag är väldigt stark och om jag drar loss min hand kanske jag gör dig illa. Dra på du sa flickan, jag gillar starka män. Hon fortsatte att gå och Eviga berget släpade efter henne uppför backen. När de hade gått en stund vädjade han till henne, släpp mig, det gör ont i min hand, grät han. Jag är den berömde brottaren Eviga berget och jag ska gå till kejsaren och visa min styrka. Flickan sa att om han var trött så kunde hon bära honom. Eviga berget sa att han inte ville bli buren han ville bara komma loss. Flickan sa att det nog skulle bli svårt för honom att klara sig mot alla starka män hos kejsaren. Han skulle få följa med till hennes hus och träna lite mer. Eviga berget följde med henne hem och när de kom fram släppte hon hans hand som hade blivit alldeles röd.
Plötsligt kom flickan mamma gående emot dem, på sina axlar bar hon en ko. Flickan berättade att Eviga berget behövde träna eftersom han skulle gå till kejsaren och brottas. Han ser väldigt klen ut sa mamman, vi får ge honom mycket närande mat så att han blir stark. Då kanske han orkar hjälpa mormor med arbetet här på gården.
Plötsligt kom det ut en sömnig gammal gumma ut ur huset, det var flickans mormor. När hon skulle gå ut på gången snubblade hon på några trädrötter. Hon gick fram till trädet som stod på gården lade armarna runt det och lyfte upp hela trädet och kastade iväg det. Eviga berget blev så chockad att han svimmade, de fick lyfta upp honom och lägga honom i sängen inne i huset.
Nästa morgon fick Eviga berget börja sin träning så att han skulle kunna bli en stark man. Han fick svårtuggad mat och varje kväll brottades han med mormor. Varje dag blev han starkare, men mormor kunde fortfarande bolla med honom i luften. Hans ben som tidigare liknat trädstammar var nu som tjocka pelare och hans stora händer var hårda som sten.
Ibland gjorde han en övning som japanska brottare brukar träna. Han lyfte sin ena fot högt över marken och satte ner den med ett brak. Då brukade folket runt om i byarna tro att det åskade. Snart kunde även han dra upp träd ur marken och kasta iväg dem. Nu var han redo att brottas inför kejsaren.
Ta med dig kon när du går, sälj henne och köp dig ett sidenbälte. Det ska du bära när du brottas och tänka på oss. Eviga berget sa att om han fick ta kon så måste de lova att han fick komma tillbaka till dem och gifta sig med flickan. Det ville hon gärna göra och så lyfte han upp kon på sina axlar och gav sig iväg. När han kom till torget sålde han kon och köpte sig ett sidenbälte som han satte på sig.
Eviga berget fick börja brottningsmatchen hos Kejsaren. Den andra brottaren inledde matchen med att lyfta på foten och stampa den i marken så att det dånade. Eviga berget lyfte därefter också upp sin fot och stampade till. Det lät som att det åskade och marken skakade så mycket så att den andre brottaren ramlade omkull och flög iväg. Detta gjorde han på nästa brottare med och då blev alla andra brottarna så rädda att de inte ville vara med och tävla.
Eviga berget vann tävlingen och fick en säck med guldmynt. Därefter gick han tillbaka till flickans hus och gifte sig med henne och levde lycklig med henne i bergen.
Ibland hörs det ett dån som av den värsta sortens åskväder. Då brukar det vara Eviga berget som stampar med sin fot eller så har han en brottnings match med mormor.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Wow, vilken nostalgitripp!! Kommer så väl ihåg den sagan. :-)
Tack för den!
Skicka en kommentar