Jag känner dem inte, men vet rätt mycket om dem ändå. Så kan det vara när man bor i en småstad. De sitter framför mig, hon och han, och mellan oss står fikat.
Plötsligt slår han till henne på handen. Jag tror förstås att det var en mygga. Men varför ser hon så generad ut? Varför åker huvudet ännu längre ner i knät?
Hon ser att jag vi tittar på henne och under luggen mumlar hon till mannen "förlåt, jag vet att jag inte ska prata i munnen på folk". Mannen (eller grisen som vi kan kalla honom från och med nu) sträcker på sig och väser överlägset "ja, det är väldigt oartigt att avbryta folk. Nu sa jag till dig snällt första gången, märkte du det?"
Önskar jag visste hur man gör i dessa situationer. Hur får man honom att inse vilket svin han är? Hur får man henne att sträcka på sig? Jag vill veta, för jag är övertygad om att jag kommer att bli vittne till betydligt fler kränkande handlingar och maktdemonstrationer framöver.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
10 kommentarer:
Man kan säga det som sker - dvs. "Jag hör att du hotar... jag hör att du tycker att du behöver tillrättavisa din flickvän/fru..." Utan att säga mer än så har man talat om att man hört och det är mer effektivt än man kan tro.
Om inte annat finns risk/chans att man får igång ett obehagligt samtal. Och det är ju alltid spännande....
Vet inte hur jag skulle reagera men jag önskar att jag sagt åt honom att det där var något av det vidrigaste jag sett. Och frågat om han möjligen var försöksutskriven. Jag hade nog svurit åt honom på alla möjliga sätt och sagt att om han gör om det där så skulle klappa till honom. Väääldigt konstruktivt, jag vet..
Hm. Att konfrontera mannen var även min spontana reaktion.
Men... det är också intressant att vi ser en person - kvinnan - som vi uppfattar vara förminskad och styrd av sin man - och vår spontana reaktion är att vi borde vända oss till hennes MAN istället för till henne själv - och därmed behandlar även vi henne som förminskad och styrd...
Vi uppfattar henne som viljelös, och börjar fundera på hur vi ska handla utan att fråga om hennes vilja. Hm.
Och ur en annan synvinkel: jag vet ju inget om de där människorna. Tänk om det är deras sexgrej - en som bestämmer och en som följer?
Och det går heller inte att komma ifrån att vi talar om en vuxen kvinna som själv väljer vem hon ska umgås med. Om vi frånkänner henne hennes myndighet, är vi då inte inne på samma spår som hennes man?
Om jag var ihop med någon som behandlade mig illa, och detta utspelade sig på offentlig lokal, och någon främmande människa då kom fram och sa ifrån åt MIN PARTNER, så undrar jag om jag skulle känna mig tacksam och hjälpt, eller om jag skulle känna mig ännu mindre och förödmjukad.
Stärker man verkligen någon genom att försöka bära honom/henne?
Grejen är det att det är först när jag kom hem som jag insåg hur kränkande hans handlig var. Vid fikabordet hamnade jag bara i chocktillstånd. Oförmögen att kunna värdera mina handlingar. Oförmögen att handla på ett annat sätt än spontant. Och min spontana reaktion var att frysa ut honom och ägna henne demonstrativt mycket uppmärksamhet.
Men nu, när jag går igenom hela situationen igen, när jag ser hennes kroppspråk framför mig igen, så ser jag att det är ett maktförhållande som pågått i evigheter. Påminner mig hur hon kämpade mot att visa sina tänder. Kan mycket väl tänka mig att han kommenterat dem, sagt att de var fula. Och kontrasten i deras kroppspråk var slående. Han yvig och bestämd i sina rörelser, hon liten och osynlig. När han gick, blev hon plötsligt mer levande.
Bek, din kommentar om att det kanske var en "sexgrej" gör mig förbannad. Det tyder också på en skitig inställning. Som om kvinnan ska gilla att slava. "Sexgrejer" handlar väl om att leka med (köns)roller. Om de roade sig med "sexgrejer" så skulle det vara mannen som blev dominerad, tycker du inte?
Kanske man ska uppmärksamma dem på den skadade (obefintliga) balansen mellan dem. Det kanske är så illa att det pågått så länge att de är omedvetna om den. Kränkningarna är ett normaltillstånd i deras förhållande.
Det gör mig ledsen. Att se en man kränka en kvinna, men även se en kvinna som låter sig kränkas.
Det finns folk som kör den där dominans/underordning-grejen rakt igenom, som ett spel. Vill minnas en dokumentär om ett svenskt sådant par på TV härom året. Jag säger inte att det är bra eller friskt, men uppenbarligen finns det folk som väljer sådant, frivilligt.
Därmed inte sagt att det var det som detta par sysslade med. Min poäng var just denna: att vi inte vet.
Men det jag främst ville påpeka var att man i sin välmenande önskan att beskydda någon kanske samtidigt befäster den personens underläge och offerroll.
Förmodligen hade även jag tappat lämpliga ord i detta sammanhang, för det är ju inte sådant man väntar sig bland bekanta. Risken är stor att det bara blir värre och värre för tjejen, han tar mer och mer makt över henne. hon blir mer förtryckt och vågar/orkar ej göra något. Han kanske har blivit slagen som liten och vill nu ge igen. Kvinnojourer finns av någon anledning d.v.s. att kvinnor blivit slagna av män. (finns även tvärtom, men långt ifrån lika vanligt) Ta hjälp av dem!
bek, som du skriver låter det som att du är en man.
fundera över detta-
varför åkte huvudet ner på tjejen?
varför såg hon generad ut?
varför sa hon förlåt till mannen, det var ju han som slog?
varför såg han överlägsen ut?
varför ifrågasätter han vad och hur hon pratar?
han passar bättre på en cirkus, för han är ju redan en domtör!
Om det nu var något sexuellt med i spelet, varför slog hon inte tillbaka och varför började hon inte glittra med ögonen av förväntan inför den trevliga kvällen som skulle komma?
Jag vet inte, eftersom jag varken känner personerna eller var där.
Jag har bara läst en kort redogörelse för en lösryckt händelse på en blogg. Men du kanske känner dem?
Ett sätt som kan få en snubbe att inse att han beter sig som ett svin är om en annan kille med "högre status" (i svinets ögon) ifrågasätter hans beteende.
Det kan kanske även fungera att fronta honom själv som steina säger - om han inte är en sådan som skulle avfärda det du säger som "kärringsnack" eller skulle vända det mot tjejen på något sätt. Fast den diskussionen är nog inte så kul att ta...
Det bästa för henne vore nog att inse att det finns betydligt bättre fiskar i havet, att hon kan hitta någon som lyfter upp henne istället för att trycka ner.
Om det finns gemensamma bekanta så kanske du kunde lirka lite?
Jag hade tänkt föreslå ett anonymt brev "Jag vet att du slår din kvinna" men det skulle nog hon får sota för.
Kanske är det hon som ska ha brevet. Skriv några rader om att det inte är rätt att leva under de omständigheterna oavsett hur snäll han kan vara när han vill.
Berätta att det finns vanliga män där ute som älskar sina partners utan att slå och förnedra dem.
Ge henne telefonnummer/webbadress till kvinnorjour och/eller uppmana henne att polisanmäla.
Skicka en kommentar