I vårt familjeträd finns två rätt intressanta grenar. Var och en åtråvärda. Kombinationen värd att döda för.
Jag pratar om snyggenen och smartgenen.
På mammas sida finns de vackra människorna. De med långa ben, tjockt glänsande hår, stora ögon omgärdade av långa svepande ögonfransar. Min mormor är osannorligt vacker. Min 50-åriga moster har en kropp som 20-åringar avundsjukt trånar efter och min syster sen..... E frågade varför hennes moster var på TV. Det var hon inte, det var en Miss World-tävling. Ett lätt misstag att göra.
På min pappas sida finns de smarta människorna. De som läser in ingenjörsutbildningar i dubbla hastigheter, de som har många siffror på lönespecifikationen, de som är onaturligt allmänbildade.
Hur ser ditt familjeträd ut?
Har du en emotionell gren? Eventuellt skulle jag behöva skära in en ympkvist.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Här finns också två grenar, en är den konstnärliga och artistiska, den "sjuka" som drabbas av typiska konstnärliga sjukdomar, de tänkande, de sorgsna, de spontana som brister ut i plötsligt raseri, som skrattar hjärtligt spontant, som gråter hejdlöst, som älskar alla och hatar lika många.
Sedan har vi den andra tänkande, som är logisk, som står med båda fötterna på jorden, som förstår problemen, som löser problemen, som ingen lyssnar på men som gör ändå, som inte syns men finns där hela tiden. Det är genen som ifrågasätter, som är cynisk, som aldrig verkar glad men som i hemlighet glädjer sig för allas skull.
Det är inte alltid lätt att vara barn av dessa båda. Men bara man låter varje bit få sin tid så brukar det lösa sig.
Skicka en kommentar