Vid en vacker sjö uppe på en höjd bor en kvinna som känner mig. Jag vet inte hur eller när hon lärt känna mig, men det har hon. Själv är hon en gåta. Själv är hon ett under av överraskningar. Oförutsägbar. Mystisk. Magisk.
Att komma hem till henne och huset på höjden är som att omslutas av trygghet och lugn. Här vilar inga lögner. Här råder ingen misstänksamhet. Du sparkar av dig det ytliga innan du kliver in genom dörren.
Hit kommer vi. Vi som vill speglas i henne. Vi som vill höra sanningar.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Finns hon på riktigt?
Hon finns på riktigt. Riktigt på riktigt.
Skicka en kommentar