Nu kom den. Närheten. Vi har svansat runt varandra, mannen som jag inte får (eller bör, jag kommer inte ihåg vilket) röra. Vi gick sida vid sida. Pratade, skrattade. Det var inte bara vi. Men plötsligt la han armen om mig och sa -"hur är det lilla gumman". Sedan skrattade han. Han ville retas. Han gjorde det igen. La armen om mig, men den här gången förklarade han för en annan person i sällskapet att Comvidare minsann inte uppskattar att man säger "lilla gumman". Han skrattade igen. Jag skrattade lyckligt. Den andra personen skrattade osäkert.
Hur länge har han inte väntat på att få röra vid mig? Hur länge har inte jag väntat?
Mellan oss är luften varm.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Vad är hans historia måntro? Jag blir lite nyfiken.
Pseud...
Skicka en kommentar