Varje gång E kommer tillbaka till mig har hon svårt att sova. Hon kommer inte till ro och ligger sängen och hittar på alla möjliga ursäkter för att få prata med mig. Det är fel på täcket och gosedjuren, hon är törstig, hon är rädd. Tillslut brukar jag vekna. Då får hon lägga sig i min säng. Men eftersom det är mig hon behöver så kryper jag ner hos henne.
Då lindar hon sina mjuka, smala armar runt min hals och lägger kinden mot min kind. Sen kryper hon ihop och placerar sina iskalla fötter på mina lår. Där ligger vi. Så nära vi kan komma.
Hon överöser mig med komplimanger. Jag är den finaste och bästa mamman. Jag är den mysigaste. Hon älskar mig.
Jag drar i den stora röda spaken och stannar tiden.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
mmm jo puuu så,
det är gott att leva
när det är sådär
ser det framför mig
paus i tiden blir det
me like
Vilken lycka att få tanka kärlek hos varandra.
Skicka en kommentar