Två främlingar dök upp vid vårt fikabord. Jag tog i hand och hälsade. Innan jag ens hade kommit till person nummer två så hade jag glömt vad nummer ett hette. Och tvåans namn fastnade såklart inte heller. Jag vet inte om det var för att jag var koncentrerad på att skämmas för att jag inte kom ihåg ettans namn, eller om jag var koncentrerad på att skämmas för att tvåan sa att vi hade träffats förut.
Vad är nyttan med namn egentligen?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Vad skönt att läsa, då är man inte ensam om namnafasi. Ibland är det direkt pinsamt vad snabbt man glömmer folks namn. 2,7 sek är nog mitt snabbaste.
Var det månne B1 och B2? Hade de pyjamas?
Jag gillar B1 och B2. Tror att jag ska kalla dem för det i smyg. Moahaha. Problemet är bara att jag kommer att glömma bort vem som var B1 och vem som var B2.
Samma här med den blixtsnabba glömska. Har läst någonstans att när man blir presenterad för en ny person så ska man säga Hej Kalle, Hej Anna o.s.v. De påstår att man kommer ihåg namnet då. Vågar ej testa.
Skicka en kommentar